efter ett evighets sökande och efter en evighets väntan så stog han där. han var så fin och det bästa av allt, han var min. hans ögon o hans leende kunde få vem som helst att smälta. sättet han rörde mig och sättet han höll om mig, det var precis som det skulle vara. allt var för bra för att vara sant. hur många gånger jag än nöp mig i armen så stog han kvar, jag drömde inte. hur han pratade och tilltalade mig, det fick mig att rysa. han var helt perfekt! jag drömde om han varje natt, jag önska han var med mig hela tiden. han var den bästa. han kunde ligga och kolla mig i ögonen och säga hur fin han tyckte jag var och att han älskade mig, fast jag kände mig hur ful som helst och bara ville gråta. han kunde se mina fina sidor när jag var som värst och han ville fortfarande stanna hos mig. han fanns alltid där, kunde prata med han om allt och ingenting och jag vet att han aldrig skulle berãtta nått av det jag hade berättat. han var som min egna ängel! han skydda mig om jag var rädd, han höll om mig och torkade mina tårar då jag var ledsen. han älskade mig, hela tiden! han var den bästa. och nu har det snart gått 5 månader tillsammans och jag älskar han än och han är det bästa jag har. han är min enda kärlek. karl fabian eriksson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar